Stenhusbygget

Oj, en vecka sedan jag skrev om vad som händer. Det betyder inte att det inte händer saker, för det gör det förstås! Möjligen betyder det att inspirationen till att skriva lyst och förmodligen fortfarande lyser med sin frånvaro.
Exempel på detta nedan:

Takkupan färdig, 14 cm för hög men ändå....

Vatten och avlopp på gång. Maskinerna framkörda idag.

Grannarna som ville vara med på VA-grävningen börjar dra sig ur....Gör inte så mycket för vår del.

Har lämnat över ansvaret att motivera grannarna där det hör hemma, Eskilstuna Energi och Miljö.

Röjning på tomten gjord. Perfekt jobb för magen...eller...?? Ja, för Mattias....Nja, för min..:)

Plåttaket har inte börjat läggas.

Taket invändigt är plastat och glesat

Mattias har fixat avluftningen för avlopp

Inspirationslöst...........

Han fick ytligare ett par dagar på sig att dyka upp eller ge sig till känna på något vis. Det gjorde han inte. Vi gav honom en sista chans....

Fredag 07.00 svängde jag in på plåtverkstadens uppfart. Han såg något förlägen och möjligen påkommen ut då jag studsade ur bilen.

– Vad händer, du har inte hört av dig....kan ni åta er jobbet som planerat?
– Ja, ja, ja, visst!
– Är det säkert det?
– Ja, vi kan köra på måndag!
– Jaha, hur gör vi nu då? (något snopen)
– Jag kommer ut till er tomt om en timme! (ännu mer snopen)

En och en halv timme senare stod vi samlade på tomten och pratade fönsterbläck, taknocksavluftning och plåtfärg. Vi kom överens om att ses samma tid och plats på måndagen.

Han kom inte.....

....utan ringde vid 15.30, dock på måndagen, och bad oss komma förbi kontoret....vilket vi gjorde. Ett par timmar senare var ABS09 kontraktet signat.

Det känns bra, faktiskt, trots allt. Plåtfirman är välkänd i stan som en seriös firma med riktigt duktiga plåtslagare och arbetet har ett bestämt slutdatum noggrant inskrivet i kontraktet.

Hantverkare, jag säger då det!!  

På två dagar har Mattias tillsammans med sin bror lyckats montera 14 av 17 fönster. Vilka killar, så jäkla duktiga!!

Till sin hjälp hade de Winbags som är ett suveränt hjälpmedel när det gäller att montera fönster och få dem att sitta perfekt. Vi hade hört talas om dessa winbags men vår säljare på XL menade att det var något alldeles för dyrt och bara för de stora firmorna. Som vanligt nöjer vi oss inte så lätt utan fortsatte att undersöka saken. På nätet fanns dessa små prylar till ett pris av 700kr vilket inte lät så farligt med tanke på hur bra ryktet sa att de skulle vara. På Beijer Bygg skulle de ha 999kr.
 
-Jag har hittat dem på nätet för 700, kan jag få dem för det?
-Japp, det är taget!
-OK, tack då!

Snopen men nöjd över en så medgörlig säljare. Jag skulle prutat mer..... 

I dag har jag varit på plåtslagarjakt, utan gevär men inte långt där ifrån. Jag har suttit på pass och väntat och väntat....

Det är inte riktigt så att vi inte har en plåtslagare som ska lägga taket, det har vi. Problemet är bara det att karlen är omöjlig att få tag på. I två veckor har jag ringt som en besatt och skickat fina små sms utan att få ett enda levnadstecken tillbaka.

Kanske dags att hitta en annan plåtslagare? Ja, det har jag också tänkt förstås. Till saken hör bara det att denne plåtslagare får mycket goda referenser både av konkurrerande företag och tidigare kunder och att det lide viss för att inte säga stor brist på denna hantverkarkår.
 
För att ge karlen en sista chans sökte jag idag upp plåtverkstaden. Han var förstås inte där, men hans kolleger och gamle far var, och han skulle med all säkerhet komma till 16.00 enligt dem. Jag kom dit vid 15.40 och bestämde mig förstås för att vänta. Firmabil efter firmabil rullade in....och ut....och in....

För varje gång en bil rullade in tändes ett litet hopp om att det skulle vara han. Men icke. Jag väntade förgäves till 16.20, då gav jag upp! Kollegor och far lovade att meddela att jag varit där och att jag ville bli kontaktad snarast....

Vart denna historia kommer sluta återstår att se. Hör jag inget i morgon blir det ny jakt...fast då efter annan plåtis. Herre gud, hantverkare alltså!

Medan jag var på jakt lyckades Mattias krossa en ruta i våra nya fönster, han e duktig han....Men det var inte hans fel, det var vinden och tur i oturen var det bara en av sex rutor som gick i kras. Det är lätt åtgärdat!

Under dagen har också snickarna hunnit regla upp vår kupa som är placerad över balkongen. Den blir fin vad det verkar :)
                      

Så idag kom dagen då vi skulle få se våra fönster på riktigt. Det är nämligen så att vi beställde dem enbart på hörsägen om att de skulle vara bra och fina med en finish som slår andras. Jag fattar inte riktigt hur vi vågade med tanke på, framför allt Mattias känslighet vad gäller detaljer. Kanske var det så att vi efter att sett andra fönstertillverkares fönster tänkte något i stil med att "det kan ju inte bli sämre"......och så var det ju kravet på kittad genomgående spröjs också som RM levde upp till.

Vi är nöjda! Än så länge står fönstren väl paketerade men dem ser riktigt fina ut, så fina det går att få när man för energivärdets skull är tvungen att ha 2+1-glas. Dessutom blev det ju inte sämre av att DHL-killen helt spontant gav fönstren mycket bra omdöme utifrån egen erfarenhet på stående fot. 

Vad kul det låter va? Avloppsträff...

Ståendes i hällregn i ett murat skeletthus genomförde vi vår träff. Vi hann än en gång dra lite förutsättningar och prata igenom hur det hela ska gå till. Alla förstår ungefär lika lite och det känns som att man står och trampar. Så illa är det säkert inte för var sak behöver tid för att växa fram, men den dagen grävaren sätter skopan i jorden kommer det kännas så sköt. Aldrig mer en avloppsträff!

Efter träffen åkte vi i alla fall förbi vår granne snickaren lite planlöst så där för att ev. prata trappa. Det besöket resulterade i fika och prat om allt och ingenting tills ögonen gick i kors och mörkret sedan länge lagt sig över åkrarna. Trevligt? absolut!

Idag har telefonen gått varm. Lantmäteriet, Aeroc, Ahlsell, Flygt och några till har hjälpt till med det! Kan vi skicka telefonräkningen till dem?

I veckan har framför allt taket börjat läggas och innerväggar på övervåningen har börjat muras. Nu börjar man få en känsla av hur det blir med det förhöjda vägglivet, och det blir bra får jag säga. Det känns rymligt och ståhöjden börjar långt ut mot väggarna (i alla fall för mig som är 163 lång).

Vi har också fortsatt med spårningen för elen nu i helgen. Inte i något supertempo precis utan mer ett "i- sakta-mak-helgtempo". Vi har köpt ett verktyg som hjälper mycket när man ska få till ursågningen för eldosorna så när vi är produktiva på topp igen kommer det att gå undan :)  
  
Det är lite farligt det där med att lägga sig till med helgtempo och jag tror det blir lite så för att vi inte riktigt kan överblicka och förstå hur mycket vi kanske faktiskt har att göra. Fast å andra sidan jobbar vi som bäst under press med klara deadlines och dem lär väl börja utkristallisera sig inom en snar framtid.....